Okej jag ska erkänna en sak här innan jag ska börja plugga igen. Jag saknar Anton. Har inte träffat honom sen i tisdag, och det känns som en evighet. En vääääldigt lång evighet! Stackarn kan ju inte se typ, tihi. Men jag hoppas att jag får träffa honom i veckan. Snart kan han nog läsa min blogg och se det här också, hihi. Anton är så söt, ni ska bara veta :D har bara känt honom i en månad men det känns som en evighet. Konstig känsla but i like it! :)

PUSS på't