Inflyttningsfesten hos christina igår var riktigt trevlig. Efter det drog vi till otten och hugo. Det blev inte riktigt som jag hade planerat, kändes som om jag gjorde väldigt många besvikna, men jag orkar inte bry mig för det var det här jag har längtat efter så länge, jag behövde det. Att somna i hans famn och vakna av hans kyssar är det bästa jag vet. Men det kommer aldrig bli vi, det vet jag, även om han säger att vi ska vänta och se. Jag orkar inte gå och vänta, jag vill ha honom. Men jag ska försöka klara det här. Alla som jag gjorde besvikna igår, förlåt.

idag känner jag mig.. inte glad men inte ledsen heller, jag är lixom normal eller vad man ska säga, fortfarande kär. Jag har inte känt av den där olyckliga kärleken än, men den kommer väl snart!

Den här videon beskriver så mycket, titta och förstå. Det en av anledingarna till att dansen är mitt liv.