Alla hjärtans dag är så himla överskattat. När man är singel iallafall. Jag älskar den här dagen när man har en pojkvän att mysa och gosa med. En dag man verkligen kan visa sin kärlek på ett lite extra och annorlunda sätt. Men när man sitter här, singel och ensam så vill man bara göra uppror mot den här dagen. Det har gått tre år, tre år sedan jag senast hade en pojkvän på den här dagen. Håller jag på att bli nunna? Nej antagligen inte. Men jag saknar känslan av att han en pojkvän, en person som står en så nära och som kan en utan och innan. Jag vill ha ett förhållande. Men på senaste tiden har jag velat det för mycket. Jag får helt enkelt nöja mig med att vara singel tills det plötsligt händer. För det är ju oftast så det är, han dyker upp när man minst anar det..